Odla vitlök från halsök

Många vitlökar kan bilda nya lökar en bit upp på stjälken, de kallas för stresslökar, halslökar, och anses vara ett misslyckande på grund av för låg eller ojämn temperatur i kombination med att man odlat vitlökssorter som inte trivs i vårt klimat. De ska dessutom, sägs det, inte vara optimala för att användas till utsäde för att på sikt skapa nya stora vitlökar (tar flera år) och lökarna som, om man har tur, kan bildas ska tydligen inte vara av så god kvalitet. Men jag vill ändå testa.

Ska man föröka vitlökar från grunden brukar man använda de minilökar som bildas i toppen på en del vitlökar, det är dessa som går under namnet bullbiller ( groddknoppar som små minilökar).

Men! Om man inte testar på egen hand får man ju inte reda på hur det verkligen är. Glöm aldrig det!  Det är först när man prövar sig fram som man verkligen skapar kunskap. Andrahandsinformation är aldrig tillräcklig om man verkligen vill veta något säkert. Det värsta som kan hända är ju att det inte fungerar och det har jag varit med så många gånger under mina odlarår så jag tror att jag blivit en aning immun. Jag blir ofta inte bedrövad längre men väldigt glad när jag lyckas med något som någon säger är omöjligt. Nu håller jag tummarna!

Halslökarna brukar vi annars använda som vanliga vitlökar i matlagningen och vi tar dem först då de har sämre lagringsegenskaper än de riktiga lökarna, ganska tunna skal. Men i år offrar vi dem i detta försök.

Jag samlade ihop våra torkade halslökar och placerade dem i en sådan där frukt och grönsakslåda modell djupare, de man ofta får med på köpet om man köper plommon, vindruvor eller nektariner. Dessa lådor är perfekta när man ska förså växter som är lite större så som lökar, knölar och stora frön. Det första jag gör med en sådan låda är att fylla den med ca 70 % planteringsjord. Sedan tillför jag 2 msk pelleterat hönsgödsel och 2 msk pelleterat grönsaksgödsel och rör runt gödslet i jorden. Sedan strör jag ut lökarna ovanpå och försöker i möjligaste mån att se till att det som jag tror är toppen på dem hamnar uppåt, det är ingen fara om de hamnar åt ett annat håll, lökar brukar veta vad som är upp och ner.

När lökarna är på plats strör jag över planteringsjord tills att de inte syns och sedan bär jag ut lådan till kallväxthuset och vattnar den. Tittar det upp några gröna strån innan december så är min plan att jag ska gräva ner hela lådan  i marknivå på friland och låta dem övervintra där. På återhörande om detta.

Johannes Wätterbäck