Odla sodaört – från sådd till skörd

Något som fascinerat mig länge är växter som växer vid havsstränder. I dagsläget har jag tre olika strandväxter som jag odlar nästan varje säsong. Först ut i mitt utforskande var sodaört som har en härligt salt smak. Här berättar jag om sådd, skötsel och skörd.

Första gången jag läste om sodaört var i en tidningsartikel min pappa hade rivit ur och lagt på min frukostplats i stugan. Det var en rutin vi hade. Han samlade en massa intressanta artiklar till mig som jag kunde läsa när jag kom ”hem” efter någon veckas studier eller jobb. Denna artikel handlade om två forskare som målade upp en fantastisk framtidsvision om att odla upp öknarna med den salt-tåliga växten sodaört och använda havsvatten till bevattningen. Svältande människor skulle enligt dem blott vara ett minne. Artikeln byggde upp en nyfikenhet hos mig och stoppade in namnet i den del av min hjärna där jag samlar alla växter, den sk inre trädgården.

Vartefter åren gick hörde jag flera gånger talas om denna salta grönsak. Inte bara som en växt att odla i öknen, den skulle även vara en synnerligen god delikatessgrönsak, som man njuter av både i Japan och Italien och som även växer vilt även i Norden.

Sodaört

• Det finns flera olika sorters sodaört men den vi har lyckats bäst med, är Japansk sodaört. Den heter Salsola komarovii på latin .
• I vilt tillstånd växer sodaört på havsstränder och kallas också för strandtång. Det salta havsvattnet gör att växten får en spännande salt smak.
• Det sägs att sodaörten är en av de äldsta grönsakerna som odlas i Japan. Där använder de örten bla som sushikrydda.
• Sodaört kallas den för att man tidigare har framställt soda från den.
• Växten är ettårig.

Det spännande havet

Det där med växter som växer nära havet har som sagt attraherat mig länge. När jag tänker efter är det kanske för att dessa växter växer på en för mig ganska okänd plats där jag inte tillbringar så mycket tid. För mig är havet läskigt, fascinerande och spännande samtidigt och där stranden tar slut öppnar sig en ny värld. I detta salta, karga och blåsiga gränsland mellan två världar lever denna växt och får det att fungera. Det är inte konstigt att man blir imponerad och intresserad!

Få tag på frön

För några år sedan lyckades jag finna frön till tre olika sorters sodaört. Den Italienska (agretti), skandinaviska (kveller) och den Japanska (okahijiki). Jag testade att så fröna både inne i värmen och ute i kylan. Inne hände ingenting men ute i kallväxthuset kunde jag se små märkliga plantor sträcka sig upp mot solen. Det var bara i de odlingsbehållarna jag sådde den Japanska sodaörten som liv uppstod, i de andra var det tvärdött. Varför det var så kan man spekulera i men en trolig orsak skulle kunna vara att fröna var gamla. Sodaört är likt palsternackan en växt vars frö behöver vara relativt färska för att gro.

Du hittar enklast frön till Japansk sodaört genom att googla, flera svenska fröfirmor har dess frön.

Sådd och såtid

Även för sodaörten är det alltså kallsådd som gäller, mellan mitten av februari fram till i början av april brukar fungera för oss. Vi sår dem i planteringsjord i de vanliga odlingsbyttorna som vi använder till nästan allt. Har jag sand så brukar jag blanda i en tredjedel sand i planteringsjorden och har jag det inte så sår jag bara i planteringsjorden. Jag brukar täcka fröna nätt och jämt med jord så att de inte syns och ställa asken bland alla andra sådder i växthuset.

Finns det snö slänger jag på snö ovanpå sådderna och finns det inte snö så vattnar jag. Jag vet inte exakt hur lång tid det tar från sådd till att fröna börjar att gro men det är som med de flesta kallsådder, det går fortare än vad man oftast tänkt sig.

Omplantering, nej slutplantering

Sodaörten är lite märklig när den tittar upp. Inte som kålen med dess feta blad eller löken som kommer upp dubbelvikt. Den liksom spretar upp, lite vingligt som en skadad spindel som vill kräla upp på jordens yta eller lite som en enslig minigran. När den väl kommit upp blir den lite mer stabil. ess smala gröna blad ihop med den violetta stjälkarna kontrasterar mot de flesta andra växter.

Man kan frestas av att låta den vara ett tag till innan man ger sig på att låta den hamna i en ny kruka men de brukar inte bli speciellt kraftigare än på bilderna ovanför, snarare risigare. När de är mellan 3 – 10 cm höga är det därför dags att lyfta ur dem ur såbehållaren, gärna med hjälp av en bordskniv och placera plantorna i dess slutkrukor.

Slutplantering i kruka

Denna trassliga växt tjänar som sagt inte på att omplanteras utan bör direkt planteras på dess finala odlingsplats i någon slags kruka. En krukstorlek på mellan 4 – 10 liter brukar vara lagom och man kan sätta två till tre plantor i samma kruka. Jag blandar gärna i lite sand i planteringsjorden och försöker på det sättet få in känslan av havsstrand så att sodaörtens fötter ska trivas lite extra ( jo jag vet, det kallas för att curla 🙂 ).

Om jag har tång hemma eller något slags tångpulver så åker det med ett par matskedar av detta även i jorden samt något gödsel, nu för tiden en tesked konstgödsel i form av blåkorn just nu när ekologiska gödsel kan ha gifter i sig. Tidigare brukade jag använda ett ekologiskt grönsaksgödsel och ett hönsgödsel, ett par matskedar av vardera.

Bra att veta: Vill du vara helt säker på att inte få in rester av bekämpningsmedel i dina sådder, så att du slipper få missbildade växter eller än värre döda växter, bör du använda oekologisk jord. Problemet med eventuella giftrester i ekologiska, KRAV-märkta och organiska jordar, där man tillsätter djurgödsel, verkar kvarstå. Inte ett endaste företag som producerar gödsel och jord eller säljer dessa produkter har mig veterligen kunnat garantera att deras produkter är pyralidfria. Så var försiktig!

Mer om gift i eko och kravgödsel och jord: Gift i gödsel – hur ligger det till och vad gör vi?

Sodaörten gillar översvämningar

Krukorna jag slutodlar sodaörten i är ganska finurliga. De heter Eden och finns i olika storlekar och är en kruka med underbevattningsfunktion som egentligen inte fungerar speciellt bra, vilket passar bra i detta läge. I denna kruka är det jättesvårt att hälla i rätt mängd med vatten då flottören är så pass tung så att den inte flyter och därmed inte kan visa rätt vattenmängd. Det blir allt som oftast översvämning och vatten blir stående alldeles för länge. De flesta växter klarar inte att stå i vatten länge, de kvävs och dör. Men sodaörten som är en havsväxt och som inte mår dåligt av översvämningar på en havsäng klarar det utmärkt. Men då och då brukar jag låta jorden torka ut lite, för så lär det ju vara på en havsstrand av tex tidvattnet.

Orsaken till att vi odlar sodaörten i dessa krukor beror på att de ska ha saltvatten för att få den rätta smaken. Andra växter har jag i stora odlingstråg tillsammans med andra växter och dessa vill jag inte ska slurpa i sig av saltvatten. I skrivandets stund blir jag dock lite nyfiken på det där med vattning med saltvatten. Kanske ska jag ändå testa att vattna lite andra växter med saltlösning mest för att veta om det fungerar eller inte. Vi har nämligen fått lite frågor kring vattning med havsvatten.

Varför smakar den inte salt?

Man behöver inte vattna med saltvatten för att sodaörten ska växa, trivas och må bra. Vi vattnar tex inte sodaörts sådderna med saltvatten utan har dem på odlingsbrickorna i växthuset tillsammans med alla andra växter. Även efter omplanteringen kan man fortsätta vattna med vanligt vatten, ja under hela dess liv faktiskt. Problemet med att vattna med vanligt vatten visar sig dock ganska snabbt genom att denna växt då inte smakar salt.

Så för att få den rätta smaken på sodaört behöver man vattna med saltvatten i en koncentration av 2 tsk havssalt till 2,5 liter vatten eller 35 g per liter. Det brukar ta ca 2 veckor från det att man börjar vattna med saltvatten tills att saltet gått ut i växten och man kan känna saltsmaken. Jag har inte sett att någon fröfirma i Sverige rekommendera att vattna denna växt med saltvatten, trots att de flesta skriver att den smakar salt. Lite märkligt kan man ju tycka.

Sticklingsföröka sodaört?

Vi har än så länge bara testat att fröså sodaört och gjort några halvhjärtade försök att sticklingsföröka den utan att lyckas. Vi anar stark att den kan fungera att sticklingsföröka och kommer fortsätta att försöka oss på denna förökningsmetod. Drömmen skulle vara att övervintra några sticklingar för att undkomma problematiken med att hitta färskt frö. Att lyckas få dem i blom själva och därmed kunna skörda egna frön har vi ännu inte lyckats med.

Kom ihåg: Det är ingen idé att odla sodaörten i pallkrage eller på friland då den behöver saltvatten för att utveckla sin sälta och bli till den intressanta växt den är.

Skörda och lagra sodaört

Sodaörten kan man skörda löpande från det att växten fått ett gäng gröna blad. Det bästa är att bryta/klippa av topparna lite då och då så att växten förgrenar sig och producerar nya mjälla skott. Då kan du skörda ännu mer. De skördade kvistarna kan man spara några dagar i en plastpåse med lite vatten i, som man lägger i kylskåpet.

Att äta

Växten är god att äta färsk. Vi äter den ofta som lyxigt trädgårds-snacks direkt från krukan eller lägger några kvistar i en sallad eller som dekoration. Den är god att steka i lite olja eller smör och som riktigt knaperstekt är den fantastiskt god, genom att den förlorat en hel del vätska under stekningen blir den än mer koncentrerad i sin sälta. Den passar till det mesta där du vill ha in sälta och knaprig konsistens. I Japan brukar örten ångas, användas i soppor och röror eller läggas in, men inget av det har vi provat ännu.

Odlingsplats

Från att sodaörten sås på vårvintern, omplanteras i slutkruka under våren växer den fint ända tills frosten tar den. Eftersom vi odlar sodaörten i krukor så är det lätt att flytta runt dem. Vi har odlat dem i växthuset på bord och hyllor och på altaner och trädgårdsbord. Var helst det finns sol passar det bra.

Johannes Wätterbäck & Theres Lundén