För mig är det nästan något heligt att få äran att öppna en före detta husmoders kökslitteratur.
För mig är det nästan något heligt att få äran att öppna en före detta husmoders kökslitteratur.
Boken är från Theres mormor Anny och det är hennes gamla konserveringsbok. Hon fyller 90 år i år och har givit oss både degspadar, kavlar, köksassistenter och allsköns material, vi använder det mesta hon gett oss. Tänk att för inte så länge sedan så var kunskap om hur man odlar, tillverkar och bevarar livsmedel otroligt viktig för vår överlevnad, kanske blir den det igen och kanske av andra skäl. Som att vi vill ha kontroll över vad vi äter, att vi känner tillfredsställelse av att skapa mat, odla mat, att vi vill att det ska smaka extra gott, för det gör det. Alla som njutit av egenkokad sylt eller saft kan intyga om detta. Jag växte upp på 80-talet då det mer eller mindre var fult, fattigt och äckligt med hembakt bröd, hemgjord saft och surdeg. Då drack man blandsaft från Bob, åt räk crepes från Findus och försökte tigga till sig frostflingor så ofta man kunde. Jag läser den här boken som ett tidsdokument om ett samhälle som jag aldrig levt i. Där många kvinnor gick på hushållsskola och inte förvärvsarbetade, där olivolja, pad thai och vitlök inte fanns, där radioapparaten var lika vanlig som spotify och där det någonstans blev coolt och modernt att äta industrialiserad mat.
Tack Anny!
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar