I år testade jag att sticklingsföröka fläder på 2 olika sätt. Fläder växer ju som ogräs säger en del! Men i Södermanland, i de trakter där vi har vårt fritidshus, finns det i princip bara Druvfläder och den är giftig. Till vänster prövar jag med årsskott och till höger genom vedartade grenar från min favoritfläderbuske som avverkades under tidig vår.
Den lilla plätten som var fläderbuskens hem skulle bli en parkeringsplats. Att jag ens försökte med de grova grenarna beror på att plötsligt en kväll så såg jag henne ligga där, omkullvällt, skymfad och söndersågad! Men det fanns livfulla knoppar på grenarna och jag stoppade in resterna av henne i min bil och åkte hem. Jag ville ge henne livet åter, ge tillbaka det jag var skyldig henne efter all god fläderbärs/blomsaft hon varit källan till i flera år.
Av flädergrenarna klippte jag ca 40 cm långa kvistar. Satte ner ett gäng i en stor kruka med såjord och lite extra perlit. De flesta vedartade grenar tappade bladen under sommaren och det såg ganska hopplöst ut ett tag. Men när det var dags att städa bland sticklingarna så uppdagades det att två grova grenar utvecklat rötter.
Mitt andra sticklingstest utgjordes av sk årsskott. Skillnaden mellan årsskott och vedartade grena kan lätt ses med blotta ögat. De vedartade grenarna är grova och bruna i färgen, medan årsskotten har gröna stjälkar.
Ska du ta flädersticklingar så är det betydligt enklare att lyckas med årsskott, alla mina årsskott utvecklade rötter. Jag gjorde likadant som med de vedartade, dvs satta kvistarna i såjord med lite perlit och höll jorden fuktig.
Uppdatering!
Två år efter att detta inlägg skrevs kom jag åter till parkeringsplatsen. Fläderbusken hade tagit sig och var nästan lika stor som tidigare. Vidare efter något år behövde man tydligen sätta upp ett elskåp…precis på den plats där busken växte och den blev på nytt kapad.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar