Farbror Grön plockar svamp – karljohan

För en svampmänniska är det svårt att ha några favoriter men det är något visst över svampen karljohan( Boletus edulis) eller stensopp som den också kallas. Dess fasthet, arom, utseende och konsistens är av ett särskilt underbart slag. Inte kunde jag föreställa mig att det var i staden jag skulle finna de finaste exemplaren i år och så många.

Härom veckan var jag på väg hem efter en föreläsning och tog vägen hem genom en park i centrala Västerås. Till höger i blickfånget, på en liten promenad- och cykelväg i skugga, kantad av en mängd odefinierbara lövträd, såg jag något välbekant i mitt blickfång. Ett litet mörkbrunt knubbigt välbekant huvud tittade upp – en karljohan. Svampmänniska som jag är reagerar jag med blixtens hastighet när det uppenbarar sig svampar och jag tvärnitade och blev stående stirrande med min stora resväska. Wow, är ni här, mitt i staden!

Det finns en inre girighet när man plockar svamp som ofta drabbar även mig, det vill säga att man liksom inte nöjer sig med att plocka den skatt man precis funnit, utan direkt ser sig runtikring efter fler. Den där girigheten flög in i mig där och då och glädjande såg jag att det inte bara var en enskild svamp vid sidan om mig, utan en mindre armé, släkt eller klan.

Lämna skiten i skogen

När jag medvetet beger mig ut i skogarna för att plocka svamp är jag nästan alltid utrustad med en korg och kniv. Kniven underlättar arbetet med att skära bort den smutsiga rotdelen på svamparna och gör att jag inte behöver rensa svampen så mycket när jag kommer hem, då det inte hamnar någon skit i korgen. Korgen ger också en stabilitet och bevarar svampen intakta, något som en papp- eller plastkasse inte gör eftersom de ofta går att fylla med mer svamp i dem än vad man bör och så att de trycker och klämmer på svamparna både ovanifrån och från sidorna.