Blå bergsvallmo – till slut lyckades även jag

2022 var året då blå bergsvallmo visade sin fulla prakt hos oss och som jag hade längtat. Efter flera års paus och med en hel de frön i ryggen som aldrig tittat upp lyckades jag till slut med den blåa bergsvallmon. Äntligen tog denna klarblåa svårbemästrade solitär plats i vår trädgård och njutningen var stor.

Det är inte helt lätt att finna riktigt klarblåa, stolta och iögonfallande blommor som får en att tappa andan. Många blåa blommor har ofta lila nyanser men den blåa bergsvallmons klarblåa nyans tar verkligen överhanden. Det var på 1990-talet jag stötte på denna växt för första gången. Det var då den först verkligen trendade och trendade stort! Den syntes i tidningar, talades om bland både amatörer och proffs och det verkade som att alla trädgårdsnördar av rang hade den i ett litet tillrättalagt torvparti i sin trädgård. På den tiden var jag inte lika envis som nu och jag hade inte heller lika mycket erfarenheter om perenner, jordar och olika slags frösådder.

Min odlarvilja började formas redan på 1990-talet, viljan att aldrig ge upp. Så tankarna om denna ståtliga och svårbemästrade blomma har legat i bakhuvudet under alla år och då och då har de fått näring och blommat ut, tankarna alltså. Blomman har aldrig varit glömd.

Trädgårdamatören

Jag lyckades få tag på en bergsvallmo-planta under mitten av 1990-talet. En dåvarande granne till min bror var en inbiten trädgårdsamatör och hon gav mig, efter en rundtur i sin stora trädgård, en egenhändigt uppdragen planta. Hon gav mig också vetskapen om att det fanns en riktigt nördig odlarförening som hette trädgårdsamatörerna. Jag blev själaglad både för vetskapen om föreningen och plantan, äntligen skulle jag kunna läsa och kanske träffa likasinnade!

Jag planterade plantan strax utanför verandan i skogsträdgården i en blomsterrabatt. När hösten verkligen hade kommit på allvar såg plantan fortfarande ganska liten ut och efter vintern var den borta. Oj så svår denna växt är tänkte jag och la den på den mentala hyllan där ”blommor och växter jag ska odla i framtiden” ligger och skräpar. Men i ärlighetens namn och så här i efterhand inser jag att jag inte direkt hade givit den de bästa förutsättningarna. Den hade behövt mer kompostjord, näring och vattning, så att den hade hunnit vuxit sig större innan den gick in vinterdvalan.

Det kan också ha varit en kombination av dåligt vetandet och vädrets makter som dräpte min lilla planta. Det var ett par riktigt kalla vintrar på 1990 – talet då det blev många minusgrader helt utan snö. På sina håll var tjälen nästan över en meter djup. Jag minns att det var många vattenledningar som frös sönder då och en hel del andra växter som inte tittade upp. Ifall det var det ett sådant år då en sådan vinter inträffade, jag minns inte riktigt, kan det lika gärna ha varit detta kalla som hjälpte till att dräpa plantan.

Blå bergsvallmo

• Sägs vara flerårig men är oftast tvåårig om man har tur.
• I utseende liknar den mest en sibirisk vallmo modell större fast med klarblåa blommor.
• Den trivs i sol-halvskugga
• Plantan blommar med flera blommor och har blad på flera ställen längs stammen. och stammen är hårig.
• Förkultiveras under tidig vinter jan – februari. Kan även höstsås men då finns det risk att plantor som tittat upp dör under de kalla månaderna efter nyår .

Lars Ole och Marita i Österbotten

När jag för några år sedan gjorde en liten föreläsningsturné i Österbotten i Finland under några dagar så tackade jag ja till att besöka några privata trädgårdar mellan mina föreläsningar. I en av dem odlade en man och kvinna, Lars Ole och Marita, otroligt många exemplar av blå bergsvallmo på sin skogiga och härligt mystiska trädgård. De hade massor av egna frön och packade ner några åt mig i ett litet kuvert. Lars Ole menade att jag skulle värmestarta dem i mörker ca en vecka för att sedan ställa ut plantorna tex i ett kallt garage som inte gick under nollan. Äntligen, tänkte jag, ska denna ståtliga blomma även blomma hos mig.