Det är lätt hänt att man som odlingsentusiast drar in hela sin familj i odlandet. Men det är väl egentligen ingenting konstig. Att odla är ju en stor del av vårt liv.
Vi försöker skapa intresset spontant genom att barnen är med oss i våra moment och det verkar fungera, än så länge. Vad har de för val? Det finns en stor nyfikenhet från våra barn att vara med i de olika processerna och de snappar upp kunskap otroligt snabbt. När mormor bjöd på cashewnötter i en maträtt och sa ordet lite snabbt så hajade de till och svarade lite förvånat.
-Bokashi?
Båda våra barn har ganska god koll på skillnaden mellan hur en tomat och chiliplanta ser ut, när man sår vissa grödor, att chili är väldigt starkt, hur man syrar chili, kokar sylt bakar bröd, gör panirost, mortlar örtsalt, kärnar smör, bakar kolakakor och hur man brygger kombucha. Det känns underbart och viktigt för oss att ge vidare den kunskapen och den närheten och intresset till livets processer och hur mat blir till, att den vetskapen finns där någonstans i deras ryggmärg redo att blomma ut när de vill att den ska blomma. Det skapar en närhet och ett intimare förhållande till världen och kan få våra liv att bli nyansrikare vare sig man bor på landet eller i staden.
Barnen tar hand om potatisarna i odlarbänken på balkongen. Det räckte till två rejäla middagar.
Lämna ett svar