1995 kom min pappa med en levande present till mig. En vindruvsplanta som tål att leva ner till -30 och som ger blåa små söta druvor. Namnlappen är sedan länge försvunnen men jag har för mig att det var en Lettisk sort.
Plantan lever fortfarande och bor i skogsträdgårdens växthus. I år kommer denna moderplanta att ge många klasar eftersom jag låtit den växa hej vilt ett par år, men jag brukar vanligtvis beskära den 2 ggr varje år.
Den första beskärningen sker tidigt i januari och de snyggaste och kraftigaste topparna gör jag nya plantor av genom att ställa dem i en vas med vatten i odlingskällaren eller i ett ljust fönster.
När det utvecklats rötter från de vedartade kvistarna och de är mellan 5-10 cm långa planterar jag dem en och en i krukor med planteringsjord och avhärdar dem för att senare ställa dem utomhus i april-maj.
Den andra beskärningen gör jag under sommaren och den gör jag mest för att kunna skörda blad för att kunna göra egna vinbladsdolmar. Men man kan göra sticklingar på sommaren också.
På bilden är det två vindruvsplantor som klättrar upp för grannarnas balkonger i Tillsammansodlingen. Sticklingarna togs för 3 år sedan och i år kommer plantorna ge en hel del klasar.
Målet är att de ska upp till högsta våningen, våning 3 och sedan ut efter räckena så att Samira på våning 2 kan skörda blad direkt från balkongen och att laga sina underbara vinbladsdolmar från de mest närodlade blad man kan tänka sig.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar