Vad har överlevt vintern?

Det är alltid lika spännande och pirrigt att gå runt i odlingarna på vårkanten. Ofta är det ganska många växter som överlever och gör man som jag, höststädar skonsamt, då finns det skatter att hitta i pallkragar och på friland.

Kanske är jag allra mest stolt över att båda våra wasabiplantor överlevde vintern, något jag var ganska säker på att de inte skulle göra. Men de lever! Och vad jag kunnat se så verkar de ha förökat sig med några rotsticklinar som jag hoppas kunna avlägsna försiktigt och skapa nya plantor ifrån. Jag har dessutom unnat mig att, trots att det kändes fel, bryta av ett blad och knapra på det. Det smakade gott, som kål med en touch av rucola.

 

Jag hade glömt bort att jag odlade salladslök förra året men här står några övervintrade lökar och ser smarriga ut. Jag ska låta dem växa ett tag till innan jag skördar dem.
Det hade gärna fått regna och snöa mer den här vintern och våren om jag hade fått bestämma. Jag såg framför mig att vår stora ensilagebal i skogsträdgården skulle vara dyngsur och att den börjat att brytas ned. Men riktigt så bra blev det inte. Jag har kollat vattnet i brunnen och det är märkbart lägre vattenstånd i brunnen i år. Vi kommer behöva tänka extra noga kring vad vi ska odla i skogsträdgården i år, redan nu lutar det åt att vi kommer satsa på flera olika potatissorter och inte odla gurkväxter.

 

Purjolöken St:Viktor klarade den här vintern bra och det brukar inte vara några problem att låta purjon stå kvar i odlingarna under vintern. Skördar man dem försent på våren kan lökarna bli träiga när lökarna vill satsa på att sätta frö. Har ni purjolökar kvar i odlingarna bör ni ta dem innan maj för att vara på den säkra sidan. Vill ni ha eget utsäde och frön ska ni däremot låta dem stå kvar och låta dem gå upp i blom. Purjolökarna blommar ståtligt och är väldigt vackra.

Här är det en haverrot som tittar fram. Tydligen hade jag glömt att skörda alla i höstas! Jag är lite småsugen på att låta den stå kvar så att jag får titta närmare på dess blomma men jag är inte helt säker, den kanske åker ner i en stekpanna med lite grädde, vitt vin och lite örtsalt.

 

Ett år trodde jag att all kummin var ogräs och rensade bort alla kuminplantor. Gud så dum jag kände mig, hur kan man vara så klantig? I år är dock alla kvar och dessa plantor är viktiga för oss. De senaste 2 åren har vi varit självförsörjande på egenodlad kummin till vårt rågsurdegsbröd. Kummin blommar andra året.

 

Lilltjejen vintersådde morötter i sin pallkrage när jag höll på med vintersådden av alla rotfrukter i december. Än så länge går det ej att se några små plantor men kommer det bara lite regn i dagarna ska det nog börja att grönska. Barnen får både träna på att räkna och skriva när vi arbetar i odlingarna tillsammans.

 

Visst är den vacker! Ett skelett som fortfarande står och övervakar pallkragarna. En till fördel med att inte höststäda ,förutom att det är vackert, är ju att man minns var man hade fjolårets växter någonstans.
Jag tycker nog att den här tiden är den vackraste och härligaste. Så full av förväntan och det finns ett lugn i odlingen innan allt börjar att grönska. Som en liten konstpaus innan livet går igång på högvarv igen.

 

Det verkar som att en hotellgäst är kvar. Vad tror ni? Har den överlevt eller ligger varelsen som en mumie i sitt lilla bo?

 

Vilken kraft och prakt dessa röda rabarberknoppar utstrålar. Det ska bli så gott att baka årets första rabarberpaj och göra några flaskor saft. Vill ni göra fler plantor så är det nu och ett par vacker framöver som det är lättast att dela dem. Se till att använda en vass spade när du frigör de nya plantorna och akta fötterna. Vad hittar ni i era odlings nu i dagarna? Är det något som förvånat er?

Johannes Wätterbäck

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × fem =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta:
Farbror Grön

FREE
VIEW