Vintersådderna i april – innan vintern kom tillbaka

Under långfredagen (7 april) kom vintern tillbaka och såg till en början ut som ett vackert avsked nu när vi möter våren på allvar. Men det som började som ett vackert snöfall slutade med en köldsvacka som sägs vara den kallaste sedan våren 1942. Jag kan inte gå i god för att detta stämmer men jag tror mig ha ganska god koll på att det inte har varit så här kallt i mitten av april sedan jag började att vinterså och vårså våra grönsaker i våra kallväxthus.

Vilken glädje det var att alla våra vintersådda tomater kommit upp. Jag hade bevakat dem under mars och april och fascinerats över att de velat vakna i vårt ouppvärmda växthus. Visst borde man kanske, när kylan var på väg, ha satt in en frostvakt för att garantera nollan. Men jag ville faktiskt veta hur det skulle gå, hur tomaterna skulle reagera och se detta med mina egna ögon. Köldknäppen visade sig bli döden för ett flertal plantor och jag valde att ta in dem, där de flesta återhämtade sig riktigt bra. Mer om tomater kommer i ett särskilt inlägg inom de närmsta dagarna.

Rädisorna visade inga tecken på skador efter nattens köldrekord, bladen står fortfarande givakt där i backen där vi bredsått mängder med frön. Förra året odlade vi en gul Italiensk sort som hette Bizzare men i år odlar vi sorten French breakfast.

Backen med vår sallat var också helt oberörd över nattens kyla. Här har jag bredsått våra favoritsallater; Bronze Arrowhead, Black Seeded Simpsons och Jericho. Bladen ska vi skörda direkt ur backen har vi tänkt. Har vi kvar sallat i juni brukar vi ställa ut hela backen för att ge mer plats till annat i växthuset.

Dillen klarade också nattens kyla. Både på höger och vänster om den närmsta tuvan har två dillgrupperingar dött. Det beror inte på kylan utan på andra faktorer som jag inte riktig vet vilka de är. Dill är svår på det sättet, att den bara sjunker ihop och dör då och då. Det bara är så och man får lära sig att leva med det. Lösningen är att man sår dill på flera ställen och under hela säsongen. Den dör inte på alla ställen.

Spenaten klarade också kylan bra och i år är det sorten Merlo som vi vintersår i våra backar för konsumtion. Dessa plantor ska ge oss spenatblad under maj och då ska vi skörda stort. Det är nämligen ingen idé att spara på skördandet när det gäller spenat. När dagarna är som ljusast under juni går plantorna snabbt upp i blom och lägger kraften på att blomma i stället för att fortsätta producera blad. Någon gång i juni hamnar det som är kvar av plantorna på komposten och ny sådd av spenat får vänta tills dess att nätterna åter igen börja bli lite mörkare.

Jag är inte förvånad över att mejramen stod pall för minusgraderna, de flesta kryddor är ganska tåliga. Dags att plantera om dessa tuvor som nu bildat en tät väldoftande matta.

I år odlar vi ganska mycket smultron från frö, både röda och gula. Smultron är en sådan underbar kantväxt i grönsaksodlingarna och nu vill vi maxa på med flera sorter och jämföra med de vilda vi redan har mycket av i skogsträdgården. Trots minusgrader ser dessa småttingar ut att ha klarat sig bra.

Bilden ovan visar vårt kallväxthus i april. Här växer piplök, gräslök, komatsuma, topplök, rödlök, rabarber, broccoli, kålrot, rödkål, vitkål, savoykål, wasabino, rucola, Kinesisk gräslök, smultron och jordgubbar och en mängd andra grödor.

Överlag gjorde inte helgens köldknäpp någon större åverkan på våra vintersådder så här långt. Vi hoppas nu att de plantor som ser friska ut får leva vidare.

Hur har det gått för er andra?

Johannes Wätterbäck