I år provar vi att odla potatis på ett annat sätt. Tidigare har det varit i enbart jord och ibland med täckt jordyta. Nu blir det med mycket mer hösilage än tidigare. Ett varningens ord, det här blev inte så lyckat, läs varför längst ner.
Sedan flera år berikar vi vår jord med hösilage. Det är en torrare variant av ensilage som annars används som hästfoder. För odlingens skull borde ensilage ge ett något bättre näringstillskott än hösilage, men för oss spelar det ingen roll. Vi är så glada för den hösilagebalen vi kunde få genom vår hästgranne.
Hösilaget brukar vi använda både i jorden och ovanpå jorden. Växter har visat sig gilla näringen som hösilaget ger och låter oss kunna skörda rejäla mängder med ätbart.
I skogsträdgården odlar vi alltid potatis i pallkragar. Där är det omöjligt att kupa jorden och struntar man i kupningen kan man bereda sig på att potatisarna som lägger sig vid jordytan blir gröna och oätliga. För att råda bot mot detta täcker vi jorden med lov och hösilage vart eftersom blasten och knölar växer. Det blev trots en supertorr sommaren hygglig potatisskörd som vi kunnat äta av ända fram till nu.
Inför planerandet av årets grödor i tillsammansodlingen bestämde vi oss för att satsa lite extra på potatis detta år. Hela den stora markbädden tänkte vi skulle få bli potatisland. Efter att vi läst Radhuset Annorlundas blogginlägg om sin potatisodling i ensilage där skörden blev hutlöst stor, blev vi oerhört inspirerade att testa en egen variant med hösilage.
Så här var vår plan:
- Köra hit några mindre balar med hösilage
- Rensa bort allt ogräs och gamla grönsaker i den stora odlingsbädden
- Gödsla jorden med pelleterat höns- och grönsaksgödsel
- Fördela ut potatisarna
- Täcka dem med ett tjockt lager hösilage
- Lägga kompostjord på toppen
- Skörda minst lika mycket som Radhuset Annorlunda. Mellan 21 – 17 kilo per kilo utsäde.
Av en händelse kom vi över en mycket informativ artikel av Åke Truedsson som delade med sig om värdefulla potatistips för en riklig skörd. Att stora sättpotatisar ger små potatisar, och små sättpotatisar ger stora potatisar, visste vi sedan innan. Vi vet också att man kan dela på potatisar och få delarna att fungera som varsin sättpotats. Men det som var nytt för var att man även kan trixa med delning av stora respektive små potatisar för att påverka skörden.
Vår plan kring potatissättningen följdes till punkt och pricka med tillägget att sättpotatisen delades efter Åkes råd. Varje medelstor potatis delades i två delar så att varje del hade minst en grodd på varje, men oftast två.
Vi startade med ogräsrensandet. Halva landet var en matta med jordgubbsrevor. De finaste plantorna satte vi i krukor tills vidare. Resten av landet bestod av vintersallat, ogräs och en och annan kvarlämnad purjolök. Det tar alltid mycket längre tid än man tror att iordningställa ett land. Det var tur att vi var flera som hjälptes åt.
Vi la ut potatisdelarna över hela jordytan (som givetvis var gödslad innan) och tryckte ner dem lite i jorden. Därefter la vi över ett täcke med hösilage. Vi hade två små fyrkantsbalar som vi använde till hela bädden.
För att tynga ner hösilaget och ge bädden ännu mer näring och massa la vi ett lager med kompostjord och löv. Det blev ett riktigt tjockt täcke för potatisen.
Samira sa lite skämtsamt: ”Kommer vi att hitta potatisen under allt det här?” Vid närmare eftertanke började vi fundera över om det över huvud taget var möjligt för kommande potatisblast att ta sig igenom taket av hösilage och löv. Lite extra nervösa blev vi alldeles efter potatisplanteringen då vi undrade var all vår vitlök tagit vägen. Den sattes i höstas och täcktes av en en massa löv. Trots att så mycket annat i trädgården kommit upp fann vi inget livstecken från vitlöken. Men när vi lyfte på lövtäcket såg vi att vitlöksblasten var för svag för att ta sig upp genom löven.
Meningen med att ha ett tjockt täcke var ju dels för att ge potatisen härligt med näring, men också för att få samma effekt som när man kupar potatis, dvs att plantan ska kunna bilda fler potatisar efter stammen och att undvika att potatisarna kommer upp i solljuset och blir gröna och giftiga. I skogsträdgården hade vi väntat med att täcka tills blasten kommit upp och hos radhuset annorlunda hade de gjort gropar i ensilaget där de lagt potatisen…
Det blev lite vankandes av och an den följande veckan, men nu efter 3 veckor kan vi känna oss ganska lugna. Det tittar fram blast-rosetter överallt.
Johannes Wätterbäck & Theres Lundén
Slutsats: Det här blev inte alls så bra som vi hade hoppats och tänkt oss. Vi fick in mängder med några slags larver som åt på jättemånga knölar. Om det var pga av att vi tillsatt hösilage eller att 2018 var den varmaste sommaren i mannaminne är svårt att säga. Men beror det på torkan så kan det varit som så att larverna av ren överlevnadsinstinkt gnagde på våra potäter för att överleva. Men jag anar att tillsatsen av organiskt material kan fått dem att trivas bättre än om vi hade tillsatt detta. Man lär så länge man lever.
Lämna ett svar