Vad händer med mikrolivet när man steriliserar jorden?

Dör inte alla mikroorganismer i jorden när du steriliserar den? Den frågan har jag fått ett antal gånger de sista veckorna efter att jag publicerande inlägget där jag berättade om hur jag går till väga för att sterilisera jorden.  

I år har jag steriliserat all såjord och planteringsjord som jag använt till mina frösådder och omplanteringar inne i lägenheten. Detta har skett i omgångar i ugnen och jag har bakat jorden i ca 40 minuter på 120 grader. Aldrig tidigare har jag haft så fritt från olika flygande varelser i vår lägenhet under detta känsliga skede i många plantors liv. Det är främst sorgmyggorna jag velat få bort från mina småplantor och det har jag lyckats med. För att verkligen kunna njuta av att leva utan sorgmyggor behöver man nästan ha varit utsatt någon gång. Tänk på det om du är en av de drabbade i år, det finns ett ljus i tunneln.

2017 var ett sormyggeår för mig, oss och alla våra plantor och jag led av att slänga så många, från början, fina och välmående växter. Egentligen är det inte själva myggorna som är problemet utan dess barn. De förökar sig så otroligt snabbt. När barnen är larver lever de i jorden och äter på de små plantornas rötter. Det är inte ovanligt att man i värsta falla får slänga stora mängder av plantor som dukar under av detta eviga gnagande. Ett slöseri jag gärna undviker.

Den stora döden

Men nu till frågan som jag tänker mig att försöka svara på: ”Dör inte alla mikroorganismer i jorden när du hettar upp den”? Jo, allt verkar dö, det är precis det jag vill. Om det nu skulle finnas något som lever i den som kan skada mina plantor. Men! Finns det ett mikroliv i såjord eller planteringsjord? Och vilken inverkan skulle detta mikroliv innebära för våra plantor om det fanns eller om vi steriliserar jorden så att detta inte fanns?

Hmm förstår ni vad svårt det blir att svara på en fråga som innebär att vi måste anta att det finns ett mikroliv i jorden? Man behöver också anta att detta mikroliv dessutom skulle anses ha en god inverkan på växterna under dess tidiga växtperiod. Hur är det då när man odlar i olika substrat och i vatten i sk hydroponiska odlingar? Varför kan dessa odlingstekniker fungera så bra om nu växter skulle behöva ett mikroliv för att leva?  Hänger ni med?

Det är sådana här frågor jag älskar att få för det innebär att jag måste fundera ännu mer på sådant jag går och fundera på och dessutom skriva om det och försöka göra det så tydligt jag bara kan, jag vet jag brister antagligen i detta idag, jag vet inte hur många gånger jag ändrat om i den här texten. Tack alla ni som får mig att utvecklas och i förlängningen oss alla att komma vidare.

Det finns inte mycket liv

Jag är av den åsikten att det inte finns så mycket mikroliv i den såjord eller planteringsjord vi använder till våra frösådder och omplanteringar. Det är inte det växterna behöver i det här skeendet. De vill ha en lucker jord som behåller fukt bra och om det är planteringsjord vi talar om, att det finns näring i den. Så eller plateringsjord består till största delen av torv samt lite lera, sand och någon slags näring, kemisk eller något slags djurbajs. Det eventuella liv som finns i jorden är ägg eller larver av sorgmyggor som kommer att ställa till det för små plantor. Detta eliminerar jag gärna.

En levande jord

När man odlar på friland och pallkrage odlar man ofta i en levande jord om man hela tiden tillför organiskt material och täckodlar. I en sådan jord är det mängder av alla möjliga olika slags organismer som bryter ner gammalt växtmaterial och frigör energi, inte minst maskarna som omvandlar det organiska materialet till sitt näringsrika bajs. Den här jorden är fylld av liv och det är så mina jordar ser ut i de flesta odlingar! Det är många gånger jorden vi odlar  när vi odlar och den blir bara bättre och bättre med åren.

Ett experiment

 I år testar jag en för mig ny produkt som är som ett fint grus som säljs i små påsar och som är impregnerat med mykkorrhizasubstrat. Man strör lite av det impregnerade gruset i en  kruka vid omplantering så att gruskornen kommer i kontakt med plantans rötter, den man ska plantera i krukan. Mykorrhiza är svampmycel, små tunna trådar, svamparnas rötter, ja svampen skulle man kunna säga. Dessa tunna trådar kopplar på växtens rötter och förlänger dem, som en parasit men ändå inte för det sker ett ömsesidigt utbyte. Svampen och växten hjälper varandra. Svampen vill ha kolhydrater av växten och i gengäld får växten mineraler från svampen.

I naturen, och ute i våra odlingar, sker det där hela tiden och vissa växter som olika slags lökar är beroende av mykorrhizan för att växa och bli stora. Det här ska jag berätta mer om i framtiden. Anledningen att jag tar upp det lite ytligt här är för att berätta att jag inte är bergfast i min åsikt om att mikroorganismer inte behövs i påsjord. Tänk om det här preparatet ger riktigt fina plantor, finare en annars. Då är det ju eftersträvansvärt att tillföra mykorrhiza. Tiden får utvisa detta.

Johannes Wätterbäck