Portlaken fröar av sig

Ni som följt oss ett tag vet att vi älskar att ta egna frön. Att skörda egna frön är som att skörda framtidens mat brukar jag säga och det ger mig en stor tillfredställelse av att ha olika sorters frön liggande i påsar och askar i garderoberna ( och under sängen). Ska man förvara frön på ett riktigt bra sätt bör de ligga kallt. Men inne i vårt hem håller de flesta egenskördade grönsaksfrön ändå sin grobart i minst fem år på det sättet vi lagrar dem, och det känns helt ok, inte perfekt men ok.

I år har jag varit än mer energisk med att samla frön än tidigare år och portlakens frön var faktiskt lite av en oväntad bonus. En dag när jag skulle skörda några gröna blad såg jag att några frökapslar mognat, inte alla, men några. Vilken besvärlig växt tänkte jag, att frökapslarna mognar vid olika tider! men säkert bra för en växt som vill sprida sig. Då finns det fler tillfällen för växten att sprida ut sina barn och säkra artens överlevnad. Det torde ju vara det alla bästa sättet att reproducera sig kan jag tycka.  Denna växtintelligens fascinerar mig ofta. Som i det här exemplet då frön på samma planta mognar under en längre tid, eller att vissa fröer inte kan gro om det inte varit en skogsbrand, eller att andra måste frysa och tina flera gånger för att fröna ska kunna börja gro. Fantastiskt? Och så har vi människor, som håller på att ödelägga den här planeten och varandra, mage att kalla oss intelligenta! Är det inte ironiskt?

Här kan man se att en del frökapslar mognat och öppnat sig medan andra fortfarande är gröna och slutna.  Det var lite klurigt att plocka av bladrosetterna med de mogna kapslarna, man fick vara varlig på handen så att inte alla mogna frön skulle spridas vind för våg. Vad skördar du för frön idag?

Johannes Wätterbäck