Ostronört – från sådd till skörd

Ostronört är som ett veganskt alternativ till skaldjur. Odlar man den själv kan man förhoppningsvis njuta av den i fler år, den klassas nämligen som perenn. Här berättar vi om hur vi odlar den.

Första gången jag läste om ostronört ”Mertensia maritima” var i ett reportage om Jan Andersson strax utanför Malmköping. Jan odlade gourmetgrönsaker och sålde till flera restauranger runt om i Sverige och denna växt var omåttligt populär pga sin skaldjurssmak. Jag blev med ens väldigt intresserad att testa ostronört och gick på jakt efter frön. Blotta tanken på att en växt skulle kunna smaka ostron fick det att klia rejält i mina gröna fingrar.

Vägen från att höra talas om en växt tills att man finner frön, lyckats så den, få den att gro och kan skörda av den är oftast inte spikrak och kan innehålla en hel del överraskningar. Efter ett eller ett par år fann jag frön till ostronört men fick dem inte att gro, sen stötte jag på ostronörtsfrön igen och gjorde som jag gör med det mesta på vinter och under våren, ställer ut såbyttan med frön i kallväxthuset. Det blev som det ofta brukar bli när byttor med frön placeras i kallväxthuset – fröna grodde! Kallsådd verkar nämligen många gånger vara lösningen på de flesta av livets små groende problem.

Fascination för havsväxter

Strand- och havsväxter har alltid attraherat mig lite extra, jag vet inte riktigt varför. Kanske är det det salta, vindpinade utsatta läget som gör det extra spännande och att flera av växterna fångar in havets smaker. Ostronörten som smakar skaldjur, sodaörten som smakar salt och strandkålens små näpna frökapslar som kan segla över havet och slå rot där den hamnar. För en skogsmänniska som jag tenderar både fjäll och hav vara smått exotiska platser och en öppning till en helt annan värld.