Att använda sin odlingsmark eller låda till trädgårdsskafferi är ingen dum idé. Många grödor klarar av ett mycket bistert klimat.
Under mina tidiga odlingsår var jag väldigt noga med att ta upp alla rotfruktsgrödor från jorden när jag ansåg att de var klara och innan frosten närmade sig. Men det var både svårt att hinna äta upp allt och finna utrymmen till förvaring och framför allt rätt sorts förvaring. Trots att jag under min första odlingstid bodde i ett dragit gammalt hus på landet, hamnade inte sällan en del i komposten på grund av dåliga lagringsförhållanden.
Idag när vi bor i lägenhet är det snäppet svårare att ta hand om stora skördar som man behöver förvara svalt. En hel del hamnar på balkongen innan de landar i våra grytor och stekpannor men det där bonusställena som dragiga rum, verandor eller källare, som man många gånger har i gamla hus, ja de saknar vi helt. Det ställer verkligen till det för oss odlare som bor i lägenheter, att de där kyliga ställena helt saknas. De flesta lite äldre lägenheter har dessutom fått sina gamla härliga skafferier med luftventiler bortbytta mot modernare kök och centralvärmen värmer även källarförråden.
De senaste åren har vi experimenterat en del och lärt oss vad som faktiskt inte behöver tas upp direkt utan som kan lämnas kvar i jorden där de växt eller fortfarande växer. Nästan alla rotfrukter håller sig finast om de får stå kvar i jorden tills man behöver dem, förutsatt att man inte har potatisbladmögel, vildsvin, jättelånga köldperioder eller sorkar i sin odling. I jorden är det dessutom lagom fuktigt och garanterat lägre temperatur än inomhus, vilket är gynnsamt för de flesta rotfrukter. Genom att lämna kvar grödorna där de växt, kan man sprida ut skörden och få pinfärska grönsaker under en längre period. För att kunna skörda även när det blivit några minusgrader och för att jorden ska vara tillräckligt redbar för att gräva i, lägger vi på ett lager halm, löv eller hö ovanpå rotfrukterna. På det sättet förhindrar vi att tjälen förseglar trädgårdslandet, åtminstone den första tiden av vintern. Men bara för att man täckt sina grödor betyder det inte att de per automatik kommer att lyckas. Du behöver titta till dina grödor lite då och då så att du snabbt kan gräva upp dem när vintern verkar komma för att stanna. Speciellt lerjord är väldigt svår att forcera om den fryst några centimeter. Är du försent ute kan du försöka att spetta upp den innan du börjar att gräva.
2015 kunde vi skörda de sista rotselleriknölarna på takfarmen den 3 december, hela 8,8 kg blev det i en enda pallkrage som rymmer 400 liter biokolsberikad torvjord. Rotselleri tål några minusgrader men när man skördar knölarna är det viktigt att man inte gräver upp dem när de är genomfrusna utan täcker dem väl innan kylan kommer. Är de otäckta och frysta kan du vänta tills det blir ett par varmare dagar så att de är tinade innan du skördar dem. Rotsellerin mellanlandar ofta i backar på balkongen med ett par trasmattor som skydd eller så friserar vi dem direkt och lägger dem i kylen. Känn på dem då och då oavsett vart du lagrar dem. När du anar att spänsten håller på att försvinna har du inte många dagar på dig förrän de måste tillagas. Testa att ugnsbaka dem hela som bakpotatisar.
Egenodlade morötter håller sig spänstigast om de lämnas kvar i jorden. Vi upplever att morötterna behöver en lägre temperatur än vad kylskåpet många gånger kan ge, speciellt under den första veckan efter skörd, oavsett om vi låtit dem vara eller sköljt dem och lagt dem i papperspåsar. Morötter kan vara lite bökiga att skörda när jorden frusit. Så i slutet av oktober är det dags att föreslå en skördetävling i tillsammansodlingen och hoppas att barnen och deras kompisar ger sig ut i morotslandet och skördar de sista kvarglömda rötterna. I år testade vi att så sommarmorötter i slutet på juni för att se hur väl de kan utvecklas och om de odlas som en serieodlingsgröda 2.
Purjolöken behöver man inte vara överdrivet försiktig med. Kalla vintrar kan man skörda dem ända in i januari och februari försåvitt man täck jorden. Har man glömt att täcka så kan man ändå njuta av dem även om man förlorar några centimeter när man sågar av dem vid jordytan.
Och skulle man av någon anledning glömma kvar ett gäng rotfrukter, kommer de förhoppningsvis gå upp i blom och ge frö nästkommande säsong. Glömmer man potatis kan de hända att den ger lika mycket skörd nästa år igen. Se i klippet hur vi flyttar övervintrade potatisar (plantor).
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar