Det är inte många dagar som fullkomligt badar i ljus den här årstiden men de som dyker upp skänker en sådan fantastisk njutning till både kropp och själ. Jag vet inte hur många gånger jag lovprisat vårt lands underbara omväxlingar med dess årstider. Var och en gör det nästan omöjligt att på riktigt förstå att det kommer en ny tid som skiljer sig markant från den vi är i just nu.
Odlandet men säkert också många andra faktorer har hjälpt mig att se det vackra och fullkomligt magiska i våra årstider och med åren blir jag bara bättre och bättre på att längta och att njuta av att få längta. Ni vet, det där klyschiga ordspråket att ”Det inte är målet utan vägen” , det blir så tydligt i årstidsväxlingarna och det är mycket vackrare och mycket mer konstruktivt att njuta av dem alla och att lära sig att njuta av njutandet.
När jag var ung förbannade jag det mörka och kalla årstiderna medan jag idag kan njuta av att få vara i detta rena, kalla, mörka och i detta väntläge. Nu smider jag planer för nästa odlingssäsong, skördar kvarglömda grödor och står inne i värmen i köket och sår mina vintersådder och dricker handmalet kaffe och lyssnar å Kurt Vile. Kan man ha det bättre frågar jag mig själv och det enda jag hör är ett svagt och bestämt nej någonstans från mitt bakhuvud.
Det är viktigt att vi förstår att vi ska njuta av vad vi har och vad vi är någonstans, det är så lätt att försvinna in i dåtid och framtid och glömma där vi är idag. Samtidigt är jag inte imponerad av människor som hela tiden säger att man måste vara i nuet. Vadå, det är ju skitsvårt och inte kommer en dyr kurs i mindfullness göra jobbet åt oss om vi inte verkligen har kraft och energi att verkligen arbeta på egen hand för att stilla sinnet och öppna upp oss för världen.
Det är inte lätt att att vara människa och det är inte alltid lätt att leva. Efter ca 15 års meditation kan jag tryggt och bestämt säga att om du inte regelbundet anstränger dig för att vara här och nu kan du lika gärna spara de där dyra mindfullnesspengarna och köpa på dig frön i stället. Det ena ger inte mer än det andra men med fröna är sannolikheten att du dessutom kan bli mätt på egenodlade grönsaker. Men, om du vill fördjupa ditt odlande och se mer av världen på gott och ont så är mediation ett fantastiskt redskap och komplement. Det öppnar upp på ett sätt som få andra saker gör.
Jag har alltid älskat att fotografera i motljus och kommer nog aldrig att sluta försöka fånga ett objekt och solen på det här sättet. Ett tag tyckte jag nog att det var lite väl naivt att försöka fånga sådana här objekt på det här sättet men jag har lärt mig att leva med denna naiva sida av mig och jag tycker om den, den är ju en del av mig.
Just den här vinkeln av tillsammansodlingens växthus älskar jag. När denna syn dök upp härom dagen var jag tvungen att kasta mig in efter kameran så snabbt det bara gick. Jag ville fånga växthuset med morgonsolen som liksom fångas i det innan det skarpa ljuset tar överhanden och solen ställer sig högre upp på himlen. När solen gömmer sig bakom kan jag fantisera att den försvunnit in i växthuset.
Det är en skön känsla att kliva in i ett soligt växthus mitt i vintern med ett snötak. Här står man alltså i en tunn tröja och kortbyxor mitt i sommaren och nu är man påpälsad och skottar snö från taket för att inte glasen ska knäckas. En hel del av blommorna och perennerna som ska vintersås är redan utställda och i dagarna kommer jag ställa ut flera sådder av blommor och perenner då fröna från sällskapet trädgårdsamatörerna kom i brevlådan i förrgår. Det kommer bli fullsmockat när jag dessutom ställer ut alla vintersådder för grönsaker i slutet av februari. Det är märkligt det där med att man odlar mer och mer för varje år som går! Så vansinnigt och underbart samtidigt.
I år hann jag inte tvätta växthuset innan jul så jag får nöjet att göra det under våren, vilket inte är helt fel att göra under en varm och solig vårdag. Jag har tagit för vana att varje år tvätta växthusen jag odlar i. Förutom att glasen bli så rena så får man dessutom bort både spindelväl, skräp och alger. Ni som lyssnar på Saras Theres och min podd ”Två odlare emellan” vet att Sara och jag skiljer ss åt på det sättet. Hon tvättar ju aldrig sina tunnelväxthus.
Johannes Wätterbäck
