Då och då får jag frågan om jag är en trädgårdsmästare. Vad svarar man på det när man flänger runt i halva norden och föreläser, skriver odlingshandböcker och odlar i fem trädgårdar? Jag svarar alltid nej på den frågan av den enkla anledningen att jag inte har någon formell trädgårdsutbildning och ordet mästare är ett ord jag känner stor repekt för, både att använda på mig själv och höra när andra använder på sig. Odlingsinspiratör fungerar bra för mig och det är det jag vill hålla på med, att förmedla kunskap och inspiration.
Mitt odlande består i ett hejdlöst odlingsexperimenterande, där jag hela tiden försöker finna nya vägar och sätt. Jag testar hela tiden att flytta fram och tillbaka sådd, plantering och skörd. Jag tänjer på gränserna för växterna, men även för vad jag klarar av. Det är så jag har lärt och lär mig mest i mitt odlande, att testa själv och jag tycker att det är underbart kul. Visst har det inneburit en hel del döda plantor och förlorade skördar genom åren. Men jag vill nog påstå att det med råge givit mer tillbaka och då inte bara kunskapsmässigt utan också skördemässigt.
Att odla och experimentera och samtidigt dela kunskapen med dig som läser det här är en underbar kombination. Det känns fint att inte bara behålla kunskapen för mig själv utan att du som läser får chansen att förebygga en del misstag. Trots mina 26 års odlande är jag fortfarande nyfiken, ja om inte mer nyfiken än någonsin. Varje dag lär jag mig något nytt både av mitt eget experimenterande men också av all er som delar med er av bilder, tankar och funderingar på bloggar och i olika odlingssammanhang.
Att arbeta med sin passion
Jag har verkligen kommit att älska att odla, det är som att andas för mig. Det är en livsstil som tillsammans med musik, filosofi, meditation, litteratur och ett stort intresse för naturen kommit för att stanna. Jag har inte gått någon trädgårdsutbildning. Jag valde medvetet bort denna väg när jag var ung och läste filosofi istället under ett par år. Jag trodde att trädgårdsstudier skulle döda min passion för att odla. Jag vet, det är ett naivt sätt att tänka. Men det var innan jag förstod att odlandet var en så stor och viktig del i mitt liv, att det hade etablerat sig så starkt i mig. ”Gör det ni tycker om att göra, så småningom leder det er till det ni ska syssla med” sa en klok äldre föreläsare när jag läste asiatisk idéhistoria för många år sedan. Det är det enda jag minns från hans föreläsning. Så rätt han hade!
Att arbeta med det man verkligen älskar dödar verkligen inte passionen utan tvärt om. Det ger den mer näring och får den att blomma ut i alla möjliga håll och riktningar. Om man följer sitt hjärta och inte tar på sig uppdrag man inte kan stå för ökar passionen. För att få nöjet och ynnesten att känna precis så behöver man ibland då och då under livet göra det man inte ska göra dvs ”att inte följa sitt hjärta”. Så att man vet vad man faktiskt väljer bort och vad man vill och bjuder in i sitt liv.
Det låter kanske enkelt och tydligt. Men jag vet att det också kan vara svårt och att det är mer eller mindre otydligt och komplicerat lite beroende på var man i livet befinner sig och med vilka. Vägen från mitt första spadtag 1992 till idag har inte alltid varit spikrak. Det var först när Theres och jag började med den här bloggen som jag faktiskt kom in i ett helt annat tänk och började förstå vad det var jag höll på med och varför. Bloggen har blivit en viktig styråra och segel för mitt odlande, företagande och berättande. Ja för det liv jag och min familj lever idag.
Titeln trädgårdsmästare
Ibland kan jag tänka på alla de människor som har titeln trädgårdsmästare. Vilken kaxig titel och benämning att förknippas med. Och efter bara ett par års studier i botten! Jag vill inte på något sätt ringakta eller säga att du som har den titeln inte är kunnig, genuint intresserad eller kan massa saker. Jag vet att det finns jättemånga duktiga människor där ute och jag träffar fler av er i mitt arbete. Men lyssna på det själv ”Mästare” Det är en ganska tung titel att bära, jag själv skulle inte våga axla begreppet överhuvudtaget.
De mästare jag träffat på är när jag mediterat, alltså de lärare, senseis eller Roshis som vägleder oss som vill odla våra intre trädgårdar och hjälpa oss att växa. De har ofta haft många års hårt mediterande bakom sig innan de kallas för mästare. Ofta har de också varit tvungna att inför sina mästare visa att de uppnått ett tillräcklig hög nivå innan de kallat sig för mästare och kunnat börja undervisa. Så mitt svar på frågan, om jag är en trädgårdsmästare, måste bli nej. Jag är helt enkelt inte där än. Kanske kommer jag våga axla begreppet efter att jag odlat 40 – år, om jag får möjligheten att finnas på den här planeten så länge. Så länge jag kan kommer jag i alla fall odla, jag kan inte låta bli!
Odlingsinspiratören Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar