I slutet av juli tog vi upp våra vitlökar, de som hade överlevt. Det är i juli/ början av augusti man ska ta upp dem för torkning. Ligger de kvar i jorden så tror de att de ska växa vidare på växtplatsen och klyftorna släpper från den kompakta löken, så det gäller att skörda dem innan det händer.
Det har varit klent med egen vitlök de senaste två åren hos oss och i alla odlingar, vilket på nåt sätt också känns intressant så att man inte råkar dra egna och för snäva slutsatser utifrån endast en odling.Har man bara en odling man odlar i är det lätt att man börjar skylla på än det ena eller det andra. Går det åt fanders i tre odlingar samma år kan man ju ana att det kanske handlade om något större än att utsädet var dåligt.
Förra året blev det inga lökar på takfarmen eller i skogsträdgården men som tur var kunde en spontan vitlöksplantering tillsammansodlingens ge oss årsbehovet av vitlök. I år gav skogsträdgården bara små vitlökar och de skördade vi i juni och torkade i bitar i vår eltork, så gott till nudlar och asiatisk mat. Vitlökarna på bilden ovanför kommer från takfarmen och tillsammansodlingen. Det är inga kopiösa mängder men de kommer säkert att räcka till februari/mars. Alltid något!
När vitlökarna har torkat några veckor i rumstemperatur är det dags att fixa till dem så att de kan lagras på ett mer anständigt sätt än att ligga och skräpa på brickor tillsammans med torkade rötter, fnas och jord. Jag brukar klippa av stängeln ca 5 cm ovanför löken för jag tycker mig ha märkt att de lökarna med långa stänglar kvar eller de som flätas till flätor håller snäppet längre än de som har kort stjälk. Jag är inte 100% säker på detta men ca 70%. Återkommer om detta i framtiden.
Nu är alla vitlökar polerade och det blev några nävar egenodlade lökar till slut. Tänk vilket äventyr! Det tar 8-10 månader från plantering tills att man står där med lökarna igen. Cirkeln har slutits och en av de viktigaste smaksättarna i vår matlagning är säkrad för ett par månader framöver. Visst är det fascinerande med vitlök. Jag minns inte hur många gånger jag stått i ett kök och lagat mat, och strax efter att jag pressat ner lite vitlök i någon sås eller gryta dyker det upp människor som stönar och bär sig åt för att det doftar så ljuvligt. Ingen annan grönsak har just den starka attraktionseffekten som vitlök har. Den är ju både en grönsak och en krydda! Om jag fick välja tre kryddor att ta med mig till en öde ö så skulle vitlök helt klart var en av dem.
När man odlar vitlök och främst sorter som är framodlade i ett varmare klimat, typ Sydfrankrike, är det inte helt ovanligt att det bildas halslökar eller stresslökar som de också kallas. Dessa små lökar anses stjäla energi från lökarna som befinner sig under jord och gör dem därmed mindre, vilket man inte vill. Dessutom sägs det att de har ganska dålig grobarhet om man vill föröka egen vitlök från små lökar som man gör med topplökar / bulbiller från vitlök. I år tänker jag ändå försöka odla dem till stora vitlökar trots de inte har så bra grobart. Håll utkik efter bilden ovanför, jag kommer att skriva ett inlägg om detta framöver.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar