Under fyra år har jag skämtsamt sagt att även om det inte blir så många kaffebönor på vår planta, så kanske vi alla fall kan få ihop till en egen kopp på julafton. I år var det äntligen dags! Jag fick ihop tillräckligt många så att det räckte till en kopp. En dröm har gått i uppfyllelse!
Att odla kaffe inomhus, utan extrabelysning och dessutom kunna skörda bönor, har varit ett mål jag haft länge. På 1980-talet såg jag Lenas stora kaffeträd på Fridas hantverk och café i Vadsbro och hon och hennes mamma berättade att de fick ihop till ett kok varje år. Mitt projekt om att odla kaffe inomhus för bönor hade således ett fullkomligt realistiskt mål, jag visste att det skulle fungera, även om jag inte riktigt visste hur vägen dit skulle se ut. Är det inte fascinerande att jag som 13-åring la detta på minnet och till och med la märke till att trädet stod ganska skuggigt. En gång odlarnörd alltid odlarnörd! Minns vad jag sagt tidigare, bakom mina lyckanden ligger otaliga misslyckanden. Det är hur vi förhåller oss till misslyckandena som definierar oss snarare än att glänsa i lyckan. Det krävs vilja och hårt arbete. Just nu är det julafton och Jansson frestelse står i ugnen och de friterade risbollarna är precis klara. Jag kommer berätta mer om att odla kaffe i kommande inlägg.
Hur kaffet smakade? Självklart var det det godaste kaffet jag druckit i mitt liv men jag var ju oerhört partisk! Jag delade också med mig av det till Theres och lilltjejen.
Igår kväll rostade jag våra egenodlade kaffebönor. Jag satt på golvet framför ugnen i 13 minuter och följde utvecklingen av rostningen utan att blinka kändes et som. Jag har nog aldrig varit så noggrann och samtidigt orolig. Tänk om de hade råkat förkolna!
God Jul
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar