Mandelriska – svampen som smakar rökt skaldjur

Få andra svampar är så kraftfulla som mandelriskan. Doften, konsistensen, färgen, foten, lamellerna, storleken, hur den vätskar sig och hur den slutligen beter sig i pannan. Kort och gott, det här är en av nordens mest kraftfulla svampar och det är lätt att bli förälskad i den.

I den här artikeln får du veta:

• Hur mandelriskan ser ut
• Var du kan hitta mandelriskan
• Hur mandelriskans konsistens är
• Hur mandelriska smakar och doftar
• Hur man kan tillaga mandelriska

Alla svampar är inte kraftfulla och behöver inte vara det för att man ska tycka om den. Men när det dyker upp en svamp som är så kraftfull som mandelsriskan får man sig en örfil så att man hajar till. Denna svamp är liksom på en helt annan nivå, den är inte ens svampig utan kort och torr i konsistensen och påminner mest om en väldigt fast kremla.

Det var sannerligen en lycka när jag fann denna svamp, den fyllde en lucka jag inte visste fanns. Jag minns faktiskt första gången jag hittade den och var och skulle gladeligen vilja återvända dit. Men tyvärr, även den skogen fick ett avhugget slut.

Att leta efter svamp handlar inte först och främst om leta efter svampar, utan att leta efter skogar, biotoper där just den svampen du letar efter är vanligt förekommande. Jag hittar ofta mandelriska i närheten av stora aspar, vid mindre tallar och på torr och sandig mark där det också växer smörsoppar. Men jag har också funnit dem i gränsen mellan granskog och lövskog. Ibland kan man känna dess karaktäristiska doft innan man finner dem.

Skog

Jag är inte emot virke eller att man tar ner skog, men jag är trött på att alla mina gamla ställen – vägar, andningsrum och tysta pelarsalar – ha jämnats med marken. Hade vi människor blivit dubbelt eller tre gånger så gamla som idag hade det inte gjort så mycket, då hade man ju fått uppleva en ny skog efter den gamla, det hade varit riktigt kul. Men som det är nu, är den för alltid borta och en ny kommer inte inom överskådlig tid.

Jag är uppvuxen på landsbygden och jag förstår att skogen är en viktig inkomstkälla för många, men jag tycker att skogsbruket idag suger! Man klagar på vildsvin som bökar och håller på men när maskinerna kör sönder marken och avverkar när fåglarna fortfarande har ungar i sina bon, blir jag smått äcklad över hur vi människor behandlar moder jord.

Läs mer här om skogen: När skogen försvinner

Vill du göra oss extra glada, prenumerera gärna på vår sida så får du en notis på din mail när vi publicerar nya artiklar. Du finner rutan för prenumeration när du scrollat ner nedanför det här inlägget.

Svårt att ta fel

Det är få svampar som liknar mandelriskans karaktäristiska färg och uppbyggnad. Så du behöver anstränga dig och kanske till och med vara färgblind för att ta fel svamp. Samtidgt vill jag säga att om du är det minsta osäker så ska du inte äta en svamp, aldrig! Att äta vissa giftiga svampar är förenat med livsfara och du kan dö. Och om du fortfarande äter murklor, läs då denna artikel: Stenmurklor- aldrig mer!

Färgen på mandelriskan är i det närmaste tegelröd, se bilden ovan med tegelpannan så ser du likheten rent färgmässigt. Det är en Vittinge lertegelpanna modell T11. Mandelriskas fot är inte ihålig utan homogen och kraftig. Lamellerna på undersidan är frasiga och hållbara även om de även lätt kan bli kantstötta.

Mandelriskan vätskar sig

Något som är karaktäristiskt för mandelriskan är att den vätskar sig när man bryter av bitar av den eller skär i den. Där saften läcker ut blir svampen brun. Saften färgar huden, men är lätt att tvätta bort.

En säregen konsistens

Mandelriskan har en säregen konsistens, den liknar ingen annan svamp. Den är liksom fast, frasig och torr samtidigt som det rinner ur vätska ur den när man skär i den. Tänk dig blöt och torr samtidigt. I stekpannan behåller den sin konsistens och frasighet och krymper minimalt när man steker den eller låter den puttra i lite vatten.

Det är som att den inte vill förlora sig eller förändra sig. Det är svårt att få den att bli riktigt bränd och den behöver verkligen inte bli det. Den kräver inte hård stekning för att smaka rökta skaldjur men blir riktigt god om den först får svettas i en panna ( gäller all svamp) för att sedan puttra i olja och smör.

Vissa dofter är universella

Jag blir alldeles salig när jag finner denna märkliga svamp och brukar sätta mig och dofta på den och njuta ett tag innan jag äter upp den. Dess doft är inte helt obekant, man kan känna den när man rör sig i skog och mark. Om det är svampens mycel som doftar eller om det är andra svampar, växter, marker som har liknande doft vet jag inte Jag tror det finns vissa universella dofter som dyker upp lite här och där.

Våra andra svampar

Är du nyfiken på andra svampar vi plockar och vår relation till dem? Här nedanför är en lista på några av våra favoriter, bara att klicka in och läsa mer. Det kommer fler framöver

• Farbror grön plockar svamp- Karljohan
• Odla egen svamp
• Farbror Grön plockar svamp – svavelticka
• Farbror Grön plockar svamp – blomkålssvamp
• Farbror Grön plockar svamp – stolt fjällskivling
• Min svamphistoria

Johannes Wätterbäck & Theres Lundén