Att kunna skörda under lång tid eller att kunna lagra grönsaker på ett ”bra” sätt betyder otroligt mycket för oss självhushållare. Då behöver vi inte skörda eller äta allt på en gång och vi kan klara oss utan stora förvaringsutrymmen. Det här är ett inlägg om mitt experimenterande med olika grödor och vad de klarar av.
För oss och barnen som bor i en lägenhet och odlar rejält med grönsaker i tre odlingar känns det nästan livsviktigt att hela tiden undersöka vad våra grödor klarar av innan de ger upp. Vi behöver den kunskapen inför kommande säsonger. Det är minst lika viktigt att lära känna sina grödor och veta hur man tar hand om sina skördar som kunskapen om att odla. För mig har det varit och är en ständig resa av lyckanden och misslyckanden. Som odlare blir det så tydligt hur allt hänger samman, från frö till mun och den fantastiska och mödosamma resan där emellan. Jag kan verkligen känna en otroligt stark vördnad för våra förfäder och deras ansträngningar för att inte svälta ihjäl. Vad många umbäranden det måste har varit att odla för ett par hundra år sedan, hela familjens liv stod på spel om skördarna misslyckades. Det problemet har inte vi. Misslyckas vi kan vi gå till affären och fylla på med mer mat. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ställa om alla våra odlingar till att odla för överlevnad, att bara välja säkra kort, att odla så mycket mat som möjligt, ta bort lyxgrödorna och fokusera på just överlevnaden. Men vi är inte där riktigt än. Tanken har landat och jag och Christopher som jag odlar med på Taket har pratat om det här i ett par år. Vi får se vad som händer framöver, vi ruvar på det så att säga.
Jag experimenterar mycket med att vänta ut grödor så att de nästan går under innan vi skördar dem och vi testar hela tiden nya sätt, eller förfinar de gamla sätten samt hur vi lagrar dem. För mig räcker det inte vad andra säger eller vad som står i böcker och tidningar. Jag måste få se det med mina egna ögon och dra slutsatser av mina egna experiment, först då kan jag dela med mig av dem till dig. Detta resulterar så klart i en hel del bortfall, grödor som förgås! Men ibland måste man offra något för att vinna kunskapen.
Olika grödor har olika krav på skörd och lagring och bland de flesta grödor kan man välja sorter som utvecklas snabbare eller långsammare och på det sättet kombinera olika sorter så att man får skörd av färska grödor under en längre tid. Man kan också välja mer eller mindre tåliga grönsaker. Vissa grödor passar att ätas direkt efter skörd som sötpotatis och andra går att lagra under en längre tid som tomatillos. Tomater mår bäst i rumstemperatur och klarar, precis som chili, oftast flera veckor inomhus . Ligger vissa sorters tomater tex Costeluto Genovese och Brandy wine för länge så ruttnar de ofta men man kan välja att odla Principe Borghese och Ponderosa som håller betydligt längre. Chilifrukter kan, om de ligger luftigt och torrt, torka ihop och bli till framtidens chiliflakes. Både ”Vanlig lök” och vitlökens optimala vilotemperatur är 27 grader men överlever fint på en fönsterbräda ovanför ett element där det är 23. I kylen ska de inte bo om man vill att de håller sig fina i 6 månader. De gigantiska zucchinisarna övervintras på fat i bokhyllan medan morötterna bor i kylen tillsammans med rotsellerin och palsternackorna. Jordärtskockorna får stå kvar på sin växtplats och skördas tills det inte går att gräva längre eller under tidig vår som en primör. Rödkål och vitkål brukar vara fina ända fram till januari under ett snötäcke i odlingarna om inte dovhjortar och rådjur lagt beslag på dem. Purjolöken och savoykålen klarar hela vintern och kan skördas fram i april -maj.
Sallaten Bronze arrowhead är en av de mest hållbara sallaterna jag odlat. När jerchicon kapsejsar innan första advent lyser denna roströd och grön från pallkragen bredvid. Kvasten med blad här ovanför hamnade mellan hallumiburgarna härom dagen. Skörderekordet för en serieodlad enskild planta förra året sträckte sig in i december förbi jul. Då var det inte många blad kvar men det gick ändå att skörda några från plantan.
Årets projekt ”Nu dödar vi en ny gröda om vi har otur” handlar om spetskålen kalibos. Hur länge klarar den att stå kvar i tillsammansodlingen en Svensk blaskvinter i odlingszon 2? Till smaklökarnas fasa kan det vara som så att denna skönhet kommer att förgås, men hur skulle man kunna få reda på svaret om man inte testar. Kära huvud vi kommer minnas dig och din ansträngning om du lämnar oss.
När kålen ser ut som vitkålen på den här bilden ska man inte låta dem stå kvar. Det här huvudet går att rädda om man klär av ett par lager blad, men om ett par veckor har huvudet mist all sin spänst. När du skördar kål som är frusen är det allra bäst att lägga in huvudena i kylen så att de tinar så långsamt det bara går, då bukar de må allra bäst. Lycka till där ute och har ni några egna kluriga skördetekniker eller lagringsmetoder berätta göra om dem.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar