Vi använder getingar

Då och då överträffar verkligheten dikten och i det här fallet är det verkligen så.  Jag har ingen aning om hur en geting klarat av att överleva ända in i nov/december, men denna individ lyckades med att  ta sig in i vårt hem när vi som allra minst anade det.

Det surrar i kaffeplantan

Medan jag satt och bloggade här om dagen hördes ett välbekant ljud. Ett diffust surrande från kaffeplantan som står till vänster om platsen där jag sitter och arbetar. Ni som lyssnat på podden ”Två odlare emellan” känner säkert till att jag är smått allergisk mot surrande ljud i och ikring en odling.  Jag har särskilt svårt för män med maskiner i de odlingar där jag odlar. För mig betyder män med maskiner att någon växt kommer att dö genom någon slags mänsklig omedvetenheten handling. Det spelar egentligen inte någon roll om det är en lövblås, trimmer eller plogbil. Alla dessa maskiner har ställt till det i våra odlingar.

 

Välkomna gäster

Getingar däremot är välkomna gäster i våra odlingar. Vi upptäckte av en slump, 2014 uppe på takfarmen, att plantor till synes översållade med löss helt plötsligt var lusfria. Just de året hade vi kämpat med bladlössen i odlingskällaren och hör och häpna, gjort av med en liter T-sprit och tre liter gulsåpa och utan att bli av med lössen!

Men i juli samma år var plantorna som spökstäder och varendaste lus var borta. En kväll när jag var uppe och vattnade och för ett ögonblick fastnade med blicken i en vacker blåblommande rocotoplanta, såg jag det för första gången. Getingarna patrullerade våra chiliplantor och en del av dem käkade till och med bladlössen i flykten.

Året efter råkade en geting förirra sig in i vår odlingskällare i tillsammansodlingen och det blev samma resultat där. Getingen och fem stora chiliplantor levde i någon slags symbios och lössen uteblev, ja ända tills getingen dog. Då kunde kolonin blomstra igen och breda ut sig.

Det tog inte ens en sekund efter att jag upptäckte getingen inomhus innan jag visste vad jag skulle göra med den. Det var inte tal om att gå och hämta en flugsmälla. Här skulle det fångas geting så skonsamt det bara gick. Det är faktiskt första gången i mitt liv som jag fångat egna rovdjur på det här medvetna sättet för att placera ut i en odling. 

 

Väl nere i källaren gav jag getingen friheten åter och jag kan sova lite bättre om nätterna nu när jag vet att det är någon som hjälper mig nere i odlingskällaren. Jag har hört den surra lite då och då men antar att dess dagar är räknade. Man får helt enkelt vara glad för det lilla.

Johannes Wätterbäck

1 Comment

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + sju =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta:
Farbror Grön

FREE
VIEW