En stadsodling i Stockholm

 

Mitt på söder ligger den,  Lena Israelssons stadsodling, som hon har tillsammans med sina grannar. Jag var på besök för att inspireras och lära mig mer om höns i staden.

Att en gata på Södermalm i Stockholm kan dölja en stadsodling är inte så lätt att tro. Men bakom dessa fasader döljer det sig en stadsodling med en av innerstadens äldsta komposter, ett hönshus och mängder av växter. Det bor uppemot 100 personer här varav mellan 20-30 personer är odlingsaktiva. Efter att fått kontakt med Lena Israelsson via ett odlingscommunity så bestämde vi att jag skulle komma förbi någon dag. Jag packade med mig kameran och blev kvar i ett par timmar.

Trombonchino
Trombonchino

Anpassa sig efter förutsättningarna
Jag tänkte att det på en innergård borde vara lite problematiska att odla, eftersom de höga husen runtomkring skuggar solen under vissa tider på dagen. Det verkade dock inte vara något större problem. När jag gick omkring på innergården dök det upp växter i krukor lite här och där.
– Man får välja växter med omsorg eller våga sig på att chansa och hoppas på det bästa, berättar Lena.

Odlingsglädje och kreativitet
Olika slags kärl används i odlingen. Det verkar var lite av Kajsa Wargs devis, man tager vad man haver. Den stora zucchiniväxten trombonchino vräker sig ur ett gammalt zinkbadkar och tomaten Garden Delight lever sitt liv i en
kista som odlaren hittat bland husets grovsopor. Odlingarna sprider verkligen odlarglädje.

Flera sorter av chili finns i krukor lite här och där och den mexikansk växten tomatillo med sina vackra lyktliknande frukter. En och annan hink med potatis i återfinns på innergården också.

Hur sköts odlandet?
Det som slår mig så fort jag kommer till en annan kollektiv odling är skötseln. Att odla tillsammans innebär ju att man måste komma överens och att höra hur andra har löst det är verkligen intressant.

Tomaten Gardens delight

Odlingarna här är gemensamma, men människorna som bor i huset är mer eller mindre aktiva. Utanför varje port står en ektunna med fleråriga kryddor i där alla kan skörda efter behov. Det finns också äppelträd, bärbuskar och ett större kryddland.

De som är aktiva odlare vill ju såklart ha det mesta av det de har sått och planterat för sig själva, men det är helt ok för de andra att ta sig en chili eller några basilikablad till pastan. Men att skörda hela plantor gör bara den som har planterat dem.

Egna ägg
När det var tal om att skaffa hönshus för två år sedan var alla i trapphuset närmast hönshuset med på att skaffa höns. När sedan hönsen anlände ordandes en dopfest då ca 50-60 personer var närvarade.
– Hönsen som bor i hönshuset är av sorten dvärgkochin och det är bara höns. Tuppar som gal passar inte på en innergård, förklarar Lena.

Varje söndag är det gemensam hönshusstädning.  Något bakas till städdagen och då är det självklart på ägg från gården. Övriga ägg delas ut till de som har bemärkelsedagar eller som vill ha ägg.

       

 

Kompostering
I ett hörn av trädgården finns motorn i stadsodlingen, nämligen komposten. Lena berättar stolt att det förmodligen är Stockholm innerstads äldsta kompost. Den har varit igång i 20 år nu.

 

Så kul det är att se att andra också odlar tillsammans i stadsmiljö. Får se nu ifall våra grannar också vill skaffa höns. Det vore väldigt roligt.

Johannes Wätterbäck

7 Comments

  1. Vilket härligt inlägg Göran! Även om ämnet inte berör mig personligen tycker jag om att läsa hur den urbana människan ändå söker till sitt 'ursprung' och vill något vettigt och gör något konkret av det….:)!Att erövra sin närmiljö och påverka hur den ser ut och den används…egentligen ett stort demokratiproblem där få människor engagerar sig eller förstår att man bör göra det.Och stadsplanerade frågar väl aldrig befolkningen vad de vill…?!
    Nu växer dock stadsodlingarna i en nyvåg som man kan bara hoppas på att den håller i sig. /Anja

  2. Hej farbror! Så kul att du tittade in. Det är ett Åkerö som trutar med skaftet i bästa Pingu-stil.När du skriver om innerstadens äldsta kompost undrar jag ju…det var mer än 20 årsedan jag hade bekanta i stan som också komposterade. Men det registrerades nog inte på den tiden?

  3. Vad skönt att det finns "lantisar" med odlingar även i storstan. Och att det är accepterat. När jag bodde i lägenhet fick jag skäll för att jag matade vildfåglarna, tror inte en kompost eller hönor hade varit uppskattat där 🙂

  4. Kul att få läsa om vår gård – du har beskrivit det hela som det är. Vi kanske inte pratade så mycket om den demokratiska processen, den är ganska omfattande och segdragen, att fatta beslut om att plantera ett äppelträd kräver ett antal möten. Jag tror ta mig tusan ALLA tycker och tänker om allt. Å andra sidan är besluten väl grundade. Det var särskilt viktigt när det gällde hönsen. Sen vill jag tillägga att vi har ett bra samarbete med allmännytiga Svenska Bostäder, som äger fastigheten och gillar vad vi håller på med. Hm, nån skrev att komposten inte är äldst i stan, jag tror jag måste leta upp bevis. Återkommer.
    lena

  5. Nu har jag kollat (vet inte varför jag fajtas för kompostrekordet, men det är väl för att vi är så stolta över det): Vi har komposerat vårt köksavfall i varmkompost åtminstone sedan 1990, antagligen ett eller två år tidigare. Tivlar starkt på att det då fanns någon kökskompost för hushållsavfall på någon annan gård i stan.
    lena

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + sex =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta:
Farbror Grön

FREE
VIEW